kogardens

I måndags på annandag påsk bar det av till Skinnskatteberg för att hälsa på Alis uppfödare Monica. Det var jättetrevligt och det är roligt att lära sig mer om Dansk Svensk gårdshund.

Sedan åkte jag över Västerås hem, ja det ligger ju inte riktigt efter vägen hem utan jag fick ta en liten omväg. Jag skulle o arbetets vägnar hämta material från Svenska Husdjurs ordförande, som bor utanför Västerås. O vilken fin natur, och nästan ingen snö va härligt.

Efter att jag hämtat materialet och skulle börja resan hem så såg jag en fin trollskog som jag inte kunde låta bli att stanna vid. Tänk att kunna gå i skogen utan att pulsa i snö. Hundarna sprang som bara den, o va härligt.



Härlig skog med trollsk natur, det var bara lite sol som fattades.



Här går man ingen ont anande och fotograferar dessa naturfenomen och vipps stelnar jag till.....



Vem har gjort dessa spår tro, hundarna for runt som bara den o nosade på backen.



Lite längre bort såg det ut så här och då slår det mig, det är vildsvin. Jag blir alldeles kall i hela kroppen, vildsvin de äter säkert en 6 månaders Dansk Svensk Gårdshund till frukost och sen tar de en dräktig Working Kelpie som lunch.

Jag skriker hysteriskt på hundarna som lattjar runt i skogen, de stannar upp och funderar varför jag låter så konstigt. Jag tar Alis under armen och springer bort till bilen, som står långt bort, känns det som.

Jag kastar in hundarna i bilen och gör en rivstart och försvinner därifrån, jag stannade inte bilden förän jag nådden den vildsvinsfria naturen kring Gysinge, efter Dalälvsbron kunde jag pusta ut. Visserligen fullt med snö i skogen men det gör inget....

Att påsken finns för då äter vi mer lamm, förhoppningsvis Svenskt lammkött, och då gynnas lammproduktionen vilket är otroligt bra. Vi äter ju också en massa ägg vilket gynnar äggproduktionen i Sverige. Skinka äter vi ju också mycket av vilket gynnar den Svenska grisproduktionen.

Viken tur för lamm, nötkött, fläskkött och äggproduktion att dessa kött och ägg helger finns, snart är det ju midsommar och sen närmar sig julhelgen. Vi kanske bör uppfinna någon till helg mellan midsommar och jul det känns lite tomt just där.  

För min del så är påskhelgen ganska lugn, efter en hektisk tidig vår så är det nu ok att vila sig. Förutom att huset behöver städas, men det kan vänta till imorgon eller övermorgon. 

Jag hamnade vid datorn istället, fixande med en ny hemsida.  

Lite foton tagna i vårvärmen



En snabb gårdshund är en aning svår att fota, Alis i farten.



Miss spanar efter Alis som rusar runt i skogen och upplever marken utan snö för första gången.

Nu har det gått 16 dagar sen jag parade och det syns nog egentligen ingenting på tiken men jag får en känsla av att hon är dräktig. Eller vill jag det så mycket att jag inbillar mig att jag ser tydliga tecken bara. Nu är det bara o vänta.

Lite tanker.

Det är så lätt att bli lite putt när man hör att det fortfarande finns instruktörer som arbetar i vallhundsklubbens regi som säger att de inte vet hur en working kelpie ska tränas.  Men jag bestämmer mig för att de styrande i svak säkert kommer att rätta till det.  Jag litar på svak, det kanske är naivt men jag gör det.

Jag tror att jag skulle vilja tacka vallhundsklubben för working kelpie rasens utveckling. Jag har bara följt rasen sedan 1986 men upplever under denna tid att det är en enorm skillnad på arbetshundarna då och nu. Tack vara utvecklingen på utbildningssidan, i vallhundsklubben, så tränas nu våra hundar på ett effektivare och bättre sätt. Genom att vi också varit medlemmar i vallhundsklubben så har working kelpien också kunnat surfa med på den utveckling/utbildnings vågen.  

Regelboken för vallhundstävlingar har också under dessa år genomgått en förändring vilket jag tror bidrar till att våra arbetshundar blivit bättre. Vid varje regelboksförändring så hörs ofta röster om att ”nu blir det för svårt” men jag tror den knuffen man får att lära sig och hunden något mer, är viktig även om den inte känns viktig alls när den nya regelboken kommer. Jag var själv lite putt kommer jag ihåg när delning infördes som ett moment, men utan den knuffen hade jag aldrig lärt mig det momentet.

Jag tror nog att jag också vill tacka vallhundsklubben för min utveckling, jag har fått lära mig träna mina hundar och även träna andras hundar. Detta är nu inget skryt för jag har inte kommit så långt på tävlingsfronten men jag har utvecklats och det är huvudsaken. Jag har fått en utbildning som vallhundsinstruktör och även fått uppleva några år som utbildnings samordnare i X-län. Där ingår en vidareutveckling av mig som instruktör och egentligen mig som vallhunds förare. Jag har fått träffa många otroliga tränare som har gett sin syn på vallhundsträning.

Jag har också haft förmånen att utbilda mig till vallhunstävlings domare, vilken härlig tid, i 7 år for jag land o rike runt och dömde vallhundstävlingar.

Jag hoppas att working kelpien fortsätter att utvecklas lika mycket som border collien gör även i fortsättningen.

Ett stort tack Svenska vallhundsklubben.

Den 4 mars bar det av på sportlovsresa till Östersund där Stina och jag skulle hälsa på Elsa och Emma. Vi hade det jätte trevligt med hundträning, sparkåkning, slädåkning, besök på Jamtli, skidåkning för Stina, bad och en titt på vinterfestivalen inne i Östersund. Det är alltid lika trevligt där uppe. Ett stort tack.

Här är några vinterbilder från det kyliga Dvärsätt.



Slädåkning för Stina o Emma



Slädåkning i 20 gradets kyla, men gud va mysigt



Stina o Emma i lagårn på Jamtli



Efter 5 dagar i Östersund så åkte vi hem, var hemma en dag och sen åkte jag söderut för att para Miss. Kicky och jag möttes hos Malena där vi skulle få sova över. Jag hade avsatt 2 dagar för denna parning och det fungerade perfekt, jag kan vara kaxig nu, men Malena och Kicky vet att jag var lagom kaxig när inte det blev någon parning första kvarten. Men det blev en bra parning båda dagarna och valpar väntas den 13 maj. Allt under kontroll så här långt.

Jag han sen hem för att packa om ryggsäcken för att nästa dag åka till Örebro och vara med på working kelpie klubbens årsmöte, ett jätte bra möte med en bra uppslutning av folk.

Här är ett gäng med godkända vallhunds förare under 2009, som fick ett presentkort på en start i årets working kelpie mästerskap, en jätte bra ide. Det var många fler som fick presentkort men de var inte på årsmötet utan kommer att få sina presentkort hemskickade. Ett stort grattis.



Väl hemma så blev jag en aning trött. Nu väntar en ny arbetsvecka, jag tror att jag skulle behöva lite semester.

Nu har Stina o jag varit i väg och haft ett otroligt trevligt sportlov. Vi har våldgästat Elsa och Per Grenholm i fyra dagar, jag, Stina och 1,5 hund (Miss och Alis). Stina och kompisen Emma har tränat hund för Elsa som är en fena på klicker träning. Va roligt det är att se en hund fatta så snabbt och ha så roligt under tiden den lär sig.

Elsa o jag har pratat hund i dagar 4, vi har gått igenom hundmaterialet i Sverige i dag, de olika hundtyperna, vilka egenskaper har working kelpien som är bra, vilka egenskaper har hunden som är dåliga, vad behöver vi förbättra hos rasen mm. Men vi har var sitt svar på dessa frågor, fast vi var överens om det mesta, men det är ganska svårt att enas om ett enhälligt svar fast vi är bara två. Det är svårt att kunna sätta ord på vad man menar utan att först se hur hundarna arbetar.
Vi hade nog kunnat prata hund ett antal dagar till utan uppehåll men då hade nog Per fått skavsår i öronen.
Ett stort tack till hela familjen Grenholm som alltid ställer upp.

Jag tror att klubben måste arbeta fram en gemensam syn på våra hundars vallanlag, inte på om de arbetar upprest eller med mycket eye utan vi måste titta på om det finns någon nedre gräns på hur mycket vallanlag hunden måste ha för att kunna fungera i arbetet. Hunden måste själv "känna" var den ska vara för att inte tappa flocken, det bör vara en minimigräns för hur mycket vallanlag det måste finnas i hunden tycker jag, men vad tycker andra tro?
Det är alltid känsligt att prata bra/dålig hund för det är alltid någon som känner sig "påhoppad" och det är det som gör att det kommer att ta ett bra tag innan vi kommer att komma någon vart i denna fråga men förr eller senare behöver vi prata om saken.

Det är blod på golvet, är det möjligen så att Miss löper tro? Ja det är värkligen så, som jag har väntat. Och nu ska allt ske på en gång, om tio dagar så måste jag befinna mig i Ulrisehamn hos Malena. Innan det så ska Stina o jag till Östersund och hälsa på Elsa och Stinas kompis Emma. Hur ska jag hinna allt tro? Och detta förbannade väder, det fattas bara att det blir dåligt väder då när jag ska ner och möta Kicki och hennes Nnride Dex. Kicki är en pärla som kommer upp till Malena så jag slipper åka hela vägen till Skåne.
Det är mycker nu känner jag.

Samarbeta, ge o ta, enas, arbeta tillsammans, demokratiska beslut hur svårt kan det va.

Visst är det fina ord. Eller, det där är ju sunt förnuft, kanske någon skulle säga. Men jag vet inte vems sunda förnuft man ska använda när man ska enas, jag tror att det är hårt jobb av alla som deltar på ett möte som behövs, för det är inte lätt för alla att ge efter en smula var.

Det kan vara en otrolig känsla att på ett möte ha helt olika idéer och bilder på saker och sen via en bra dialog, tillsammans bygga en ännu bättre ide.

Men om man har delade meningar och inte vill ge sig så kan det också bli ”kuddkrig” och alla går därifrån som förlorare. Vad beror det på tro?

Jo, jag tror att det beror på mig, ja inte bara mig då utan, jag tror att alla har ett ansvar att välja. Och valen skulle tex. kunna vara.

• Att säga vad man tycker, men med rätt syfte. Syftet skall inte vara att såra andra.
• Fråga efter vad folk tycker.
• Se positivt på alla idéer även om de inte går att genomföra nu.
• Välj att lyssna på inläggen från mötesdeltagarna, tolka dem inte till något som du tror att han/hon menar.
• Välj att lyssna aktivt även om du finner punkten tråkig.
• Ställ öppna frågor, fråga efter hur deltagarna menar.

De lärde pratar om att hjärnan, när den inte är inställd på samarbete utan på att vinna fajten ibland tar en genväg och när den gör det så finns inget sunt förnuft kvar och då använder vi bara de primitiva tankarna. De tankarna brukar vara tex. Nu fick han/hon så han/hon teg, det är bara jag som har rätt, nu tänker han/hon fel, detta struntar jag i, o var detta mitt fel, jag sa/gjorde nog fel eller jag kan ingenting jag.

När hjärnan tar den här genvägen så belönar den sig själv, det känns oftast ganska bra att tänka dessa tankar men dessa tankar bär inte dialogen framåt utan sabbar dialogen. Det slutar med att ingen är nöjd med mötet.

Men hur lätt är det inte att hjärnan slinter. Jag håller på att träna mig själv på att känna efter när det ”bär iväg” men det är hårt jobb. I vissa grupper jag sitter i så arbetar vi med sättet dialogen förs på och då kan man öppet på ett bra sätt påminna varandra när det är på väg att spåra ur. Men då det gäller att man har en grupp där man är säker på varandra.

Ha det bra

Här ligger Alis i sin jul klapp, en rosa hundsäng. Hon släpar runt på denna säng överallt i huset. Det är nog inte riktigt en hund vi köpt utan ett mellanting mellan katt och hund. Ett stort morgonintresse för Alis är att titta ut genom fönstret när alla går förbi, Miss skulle ju också titta ut genom fönstret om det var får utanför men Alis verkar liksom intreserad av allt som händer i världen. 

  

Miss tycker också att Alis hundsäng är lite mysig, den är dock en aning liten åt henne.



Och utan att vara framfusig så tar Alis också och trycker ner sig i sängen. Det är lätt att tro att Miss skulle kunna ta detta som en förolämpning men så är inte fallet. Hon sätter Alis på plats på ett lungt o bra sätt men tycker nog att det är ganska mysigt att "vara kudde" åt Alis i bland.



Det är väldigt roligt att lära känna en ny ras och om rasen är så här bra, som jag tycker hon är, överlag så förstår jag inte varför den inte finns i alla hem. Rasen hade gått upp till 19 pl på tio i topp listan såg jag i någon undersökning, men det kanske o andra sidan är bra att den inte finns i alla hem för det brukar följa med en del nackdelar med en populär ras. 

Vilken kväll, nu har jag ringt o röstat hur många gånger som helst men inte tusan vann "min " låt för det. Inte för att jag kom ihåg vilken som sjöng den eller hur den lät, men röstat har jag gjort. Jag har ialla fall varit med o samlat in pengar till radiohjälpen.

Helt saningsenligt så är jag måttligt intresserad av melodifestivalen, men jag sitter nog framför tv:n nästa vecka också, då när den ska gå i Sandviken, då ska jag nog titta lite nogrannare för min "porslins kompis" ska vara med o fixa dekoren där. Hon lovade att fixa autografer från alla kändisar till Stina också.



Parning
Ja jag hade ju tänkt para Miss men vilken tid det tar för henne o börja löpa. Nu går jag bara o väntar o väntar. Jag tänker para med Dex Nonride en unghund som visat framfötterna på både nöt o får. Och han kommer från en jämn kull där alla ser jätte bra ut på alla plan. Bra djurkänsla med en fin stil, stilen i sig är ju ingen viktig detalj men jag "mår bra" av den, han är lyhörd men behåller bra tryck in mot djuren. Dex är också en trevlig hund. Jag skall behålla en tik för man kan ju inte ha bara en hund att arbeta med, och jag är jätte sugen att börja på en till. Det är roligt att träna unghundar.